Efter en sovmorgon (den första sedan resan började) gav vi oss av mot Pushkar. Resan tog 4 ½ timme och efter att ha installerat oss i våra tält blev det en sen lunch.
Matsalen
Vårt tält
350 tält
Kvällsbelysning, nästan som jul på Liseberg
Efter lunchen blev det färd med kamelkärra till marknaden. När vi kom fram blev vi som vanligt omringade av nyfikna barn, men det var inga ”professionella” tiggare som i städerna, här var det mer på lek och flickorna bad om schampo istället för pengar. Här är ovanligt lite kvinnor på marknaden, mest äldre väderbitna och fårade äldre män. När man ber om att få fotografera dem blir de oftast väldigt glada, vill se bilden i kameran, och ofta köpa en bild. Hur förklarar man att det endast är digitala bilder som inte går att få som pappersbilder på teckenspråk? Jag har lovat att skicka bilder till ett par stycken, men det är lite praktiska problem när de inte är skrivkunniga och när man ber om hjälp kan denne man bara skriva på hindi…….
Förhandlingar....
De var lika nyfikna på oss som vi var på dem.
Min kompis kamelhandlaren
och mobiltelefoner hade de flesta.
Min kompis hästhandlaren som ville ha kort skickade till nedanstående adress....
Detta är en upplevelse utöver det vanliga, långt från de vanliga turistattraktionerna. Kameler och hästar i många hundratal med tält och vagnar emellan, vi går mitt inne i deras marknadsliv och det är väldigt fascinerande.
Kamelklippning inför försäljningen
och så några hästar.....
På kvällen blev det dans- och musikuppvisning av lokala förmågor, inte så duktiga dansare, men väldigt fint klädda kvinnor. Jag tycker det känns bättre att titta på en lokal lite amatörmässig dansuppvisning än att se en professionell grupp importerad från Jaipur.
Alicia och Helena, samt några till vat uppe och dansade.
Fina färggranna dräkter hade danserskorna















































